Genom Döden

av Louise Minerva-Li

Kartonnage - 192 sidor

Genom Döden är en handbok i konsten att dö, samtidigt som den tar dig med på ditt livs viktigaste resa ut mot vetandets gränser. Den visar hur du kan förbereda dig fördöden och hur du kan hjälpa en medmänniska att tryggt passera genom döden.

Det finns en möjlighet att förvandla förtvivlan till styrka både för den som vill ta livet av sig och för dem som är kvar efter ett självmord. Gör vi inte det under detta jordeliv, kanske vi måste börja om på nytt, från början, som barn i en ny familj, med samma svåra uppväxt och liknande problematiska upplevelser, för att ha ännu en möjlighet att fullfölja vår livsuppgift. Det är slöseri med tid att begå självmord.

Minsta lilla ord, och man är där igen. I sorgen och förtvivlan. Men idag vet jag att det är där, i djupet, som man återfår kraften. Det finns inga genvägar att ta sig igenom ett sorgearbete. Det pågår hela livet. Men om man låter sig känna djupet i smärtan, kommer livet. Man tar sig från överlevnad till levnad, och vidare till ett levvärt liv.

Louise Minerva-Li; fil kand, drömterapeut, författare och andlig lärare med lång erfarenhet av personlig och andlig utveckling och transformation. Louise har undervisat i självkännedom och livs-kunskap sedan början av 80-talet. Hon har även skapat den första heltäckande utbildningen i drömterapi samt grundat Drömcentrum - ett samlande forum för drömintresserade i hela Skandinavien.

Utdrag ur boken:

Förord

Döden behöver inte vara den stora gåtan i tillvaron. Vi kan göra den till vår bundsförvant. Denna bok är menad att avdramatisera döden och öka kunskapen om och förståelsen för döendet. Vi kan börja bekanta oss med döden genom att titta närmare på de förändringar och kriser vi har upplevt. Om man undersöker det dagliga livet visar det sig bestå av en ständig räcka upplevelser som har att göra med födelse och död av förhållningssätt, känslor och ägodelar. Livets svårigheter och förändringar ger oss viktiga erfarenheter.

Den som granskar sina reaktioner på tidigare separationer finner kanske ett tema, en mening med det som hände. När man vet att allt har ett syfte blir det lättare att mera öppet ta emot vardagens utmaningar. Vi kan förbereda oss för döden och därigenom bli både tryggare och mera levande, och finna större ändamålsenlighet med vårt liv. När vi lär oss hur våra känslor och vårt medvetande fungerar, kan vi göra nödvändiga förändringar och försona oss med vår historia och vårt liv. Att prata om känslor vid sorg och död är inte farligt. Det ingår i livet. Det gör oss mera rustade att möta både livet och döden. Ju längre vi skjuter upp att möta döden och ju mer vi ignorerar den, desto större rädsla och osäkerhet bygger vi upp omkring den.

Döden är ett skede av livet – inte åtskilt från det. Att lära sig dö är därför också att lära sig leva. Att sätta sig in i hur man beter sig vid en dödsbädd, både sin egen och en medmänniskas, ger oss nya perspektiv på dödsprocessen och gör oss känslomässigt trygga. Vi kan omvandla vår egen död från en skrämmande fara till en vis lärare. Det kan ge oss nytt livs-mod och ny livskraft. Det kan hjälpa oss att våga vara kännande och levande tills vi dör, och även därefter. Den som kan möta sitt innersta djup, kan också nå de högsta höjder. I vår innersta essens finns nyckeln till att förstå både livet och döden.

”It's the heart afraid of breakingthat never learns to danceIt's the dream afraid of wakingthat never takes a chanceIt's the one who won't be takenwho cannot seem to giveand the soul afraid of dyingthat never learns to live.”

Ur ”The Rose” av Amanda McBroom