Att känna sig annorlunda är ingenting som syns på utsidan.

Så länge jag kan minnas har jag haft en inre dialog med något jag inte kan ta på. Detta kunde jag inte prata om i unga år, men jag har blivit mer bekant med gåvan då jag började tillåta mig att ”tankeprata” med det eller de som inte syns för de allra flesta. Jag minns när jag fick boken ”Den nionde insikten” av min bror för länge sedan, vilken gav mig hopp om att jag inte är annorlunda och jag började utveckla något i mig. Att få inre bilder till huvudet är något jag har lärt mig att hantera och också känna mig trygg med, och med detta har jag lärt mig att se på saker med ett bredare perspektiv: Inte vad som har hänt i svart och vitt eller vad som kommer att hända, utan i dialog för att se andra möjligheter.

Att känna det jag känner, även om mitt nervsystem är känsligt och många gånger resulterat i att folk vänt mig ryggen eller att jag måste försvara mitt märkliga jag, är något jag idag är stolt över och tackar de som har visat mig vägen på denna vandring. Jag känner av och reagerar, ibland för mycket för att orka med, på både inre men också yttre intryck i omgivningen. Ibland tar det på krafterna. För att balansera jobbar jag med mig själv och mitt inre lugn. Jag är jag, och jag lägger ibland märke till ”onödiga” detaljer, tar in andra människors sinnesstämning, påverkas av orättvisor, attityd eller att folk skriker till varandra. Det är okej numera och jag behöver inte alltid reagera på det, eller ens agera. Bara låta det vara! Jag vill andra människor väl och strävar efter att folk mår bra, för att det i detta blir andra svängningar i energin på vår Jord. Tror jag! Detta innebär också att jag ibland blir överkörd eller trampad på, utnyttjad istället för att ta för mig. Allt detta innebär också att jag har lärt mig väldigt mycket om det som fascinerar mig; människor. När jag behöver pauser räddar konsten mig, de bilder och texter jag tar fram för att balansera. Färgerna. Lugnet. Efter mycket tvivel är idag änglarna mina vänner och jag hyser stor tillit för dem och deras arbete. Jag hoppas att min bok får dig att stanna upp, andas och unna dig en stund att bara vara – i dig själv.

Anette

www.axonart.se