Markus Osika

Hilke: Markus, Yvonne som givit ut din bok i sitt förlag vill gärna göra reklam för din bok. Hon undrar om du skulle kunna skriva lite om dig själv som hon kan ta med.

Markus: Ärligt talat kan jag bara skriva att jag har autism och kan inte tala. Min mor har lärt sig att stödja min hand och nu kan jag skriva med ett finger på datorn och berätta.

Åter vill jag säga att det bästa är att jag kan berätta vad jag vill göra vad jag vill äta vad jag önskar mig i övrigt. Men jag har ju mycket tid och då kan jag forska i mina tidigare liv. Nu kan jag även berätta om dem. Men utan stödperson kan jag inte säga någonting alls.

Min mor är inte den enda som kan stödja mig men hon stödjer mig bäst för hon tänker inte i förväg vad jag kommer att skriva. Då stör hon inte mina tankar.

Nu vill jag tacka dig att du vill offentliggöra melodin i mina liv. Ärligt talat under mina olika liv var jag inte så storslagen som man kan tro. Men nu känns det stort.

Tack att du ville publicera min bok.