En autists erfarenhet av Kristus i vår tid

Erik Osika

Kartonnage - 192 sidor

Jag heter Erik Osika och kan inte tala. När någon stödjer min arm kan jag skriva så här.

Jag lärde mig bokstäverna från mjölkpaket och annat som stod på vårt matbord.

När jag var över trettio år gammal lärde min mor hur man kan stödja min hand så att jag nu kan skriva på datorn eller på en bokstavstavla.

Lite kunde jag förstå av allt som sades i min omgivning, från att jag var ett litet barn. Men jag kunde aldrig visa det. Det gör nu mitt liv meningsfullt att jag kan samtala med de människorna som kan stödja mig eller som jag kan tala med, medan någon annan stödjer mig. Det är inte lätt att stödja mig för jag måste å ena sidan känna min hand genom ett visst tryck och å andra sidan får den som trycker min hand inte styra den. Men nu finns det flera personer som kan detta.

Jag ville skriva om Kristus för att jag upptäckte att ni vanliga människor inte upplever honom lika tydligt som jag gör. Istället kan ni så oerhört mycket som jag inte kan. Nu hoppas jag att ni kan ha glädje av min bok och blir så glada som jag själv blir genom mötet med Kristus.

Erik Osika

Det finns bland hjälpmedlen för utvecklingsstörda människor en särskild metod, som gör det möjligt för personer utan språk att kunna kommunicera med talande personer, på samma nivå som vanliga människor talar med varandra. Fram tills Erik och jag började skriva tillsammans var hans ansikte mycket svullet runt högra ögat, för där slog han sig med all kraft med knytnäven när han ”inte kunde göra sig förstått” som han senare skrev. Innan vi började skriva med stöd, trodde vi alla att han inte förstod och begrep någonting. Erik har redan från början haft frågor om Kristus som ett särskilt intresse. Det var han som hade mycket att berätta om detta tema. Han visste mer om ämnet än hans stödperson, som då var jag – hans mor.

Hilke Osika

Utdrag ur boken:

Eriks förord

Kristus är i oss hela tiden. Men vi uppfattar det inte med vårt dagsmedvetande. Men med vårt undermedvetna är vi alltid i förbindelse med Kristus. Vi kan ju alla känna att vi kan vörda andra människor, och vi vill hjälpa andra och vi vill vara ärliga i grunden. Det är Kristuskrafter i oss. Men vårt goda medvetande på dagen vill inte alltid veta av detta, utan använder det när det inte stör våra syften. Vi kan alla vara i samklang med Kristus när vi ärligt lyssnar in i oss själva och besinnar vad vi egentligen känner. Då kan vi följa detta och må mycket bättre även om det är till nackdel för oss på kort sikt i det yttre livet. Min mor kan det ibland men inte alltid.

Min mor vill inte att jag förebrår någon, men det måste jag göra. Det är Ahriman jag förebrår, att han hela tiden försöker förleda oss att blir egoistiska. Det är inte kristet att vara egoistisk. Men Ahriman kan konsten att inbilla oss att vara egoistisk – ”det är mänskligt”.

Det är inte mänskligt, utan just kortlivat motståndaraktigt. Ahriman är den kraft vi har allt att tacka för som är tekniskt. Men han inspirerar oss även till att bara tänka på dagens uppgifter och inte på vår stora framtid som kristna människor i en varm och älskande värld. Ahriman vill att vi endast tjänar honom och en helt teknifierad värld utan känslor. Min uppgift är att visa på att vi har Kristus som inte tränger sig på som Ahriman. Min uppgift är att förmedla vad Kristus vill säga idag till oss som vill söka hans rike.

Vi kan alla uppleva Kristus i varje ögonblick när vi är kärleksfulla. Och nu börjar min bok; med mina ord och med mitt sätt att skriva.

(Ahriman var mörkrets gud i gamla Persien.)

Nyhetsbrev:

Läs om Kommunikation med Stöd av Hilke Osika: