Medarbetare med Gud

av Hans Wenström

Kartonnage - 192 sidor

Hos tänkande människor uppstår en önskan om att finna sig själva, och därmed också meningen med tillvaron! Trots all välfärd finns i bakgrunden vårt behov av att känna det vi kallar sinnets frid. Ökande kunskaper ger ökande behov. Vi som ständigt lever i en omgivning vars enda identitet ligger i materiella betingelser, kan ha svårt att finna plats för de värden som ligger i andliga upplevelser.

Mänskligheten står för närvarande i beredskap med att skapa en ny sorts andlighet. Den nya andligheten kommer bland annat att byggas kring följande budskap: Du är ett med alla, och allt i universum – däribland Gud! Allt utgör delar av ett levande system och allt består ytterst av stoft från rymden – så kallade elementarpartiklar - efter ”The Big Bang”. Allt återanvänds och kretsloppet varar så länge vår planet existerar.

Din bästa vän är livet självt, för det tar aldrig slut. När den del av ditt liv som du är på jorden är över, kommer ingen domedag, heller ingen fördömelse och inget straff. Det du upplever då är helt enkelt en ny chans för dig att gå igenom alla tankarna, orden och handlingarna i ditt tidigare liv – tillsammans med dina andliga vägledare - och bestämma, när du går vidare till andra äventyr, och vad du vill välja igen när du möter liknande omständigheter. Att välja är den process som får dig att utvecklas, och slutligen uppleva den du verkligen är, och därmed bli en medarbetare med Gud!

Utdrag ur boken:

"Jag har varit en sökare inom det andliga området sedan barnsben. Först på egen hand, senare i livet i mer organiserade former: Inom Svenska Kyrkan. Under senare år hos Ted Harries som är präst i Adolf Fredriks Församling i Stockholm. Under en mycket kort period inom Mormonkyrkan. Därefter blev jag medlem i Odd Fellow Orden i Södertälje. För cirka femton år sedan blev jag medlem av Eckankar-Religionen om Guds Ljus och Ljud."

Hans

6.4 Medarbetare med Gud

Vilka av oss har då möjligheten att bli ”Medarbetare med Gud”? Jag tror att det krävs, av detta lilla fåtal som kan komma i fråga, att de är modiga personer som känner sig själva, lever efter ”den gyllene regeln” och att de lever som bibelns ”Barmhärtige samarit”. Materiella ting; rikedom och pengar, status, karriär och så vidare saknar därför helt betydelse i detta sammanhang. En präst har, enligt min åsikt, inte större chans än en städare, eller grovarbetare, sophämtare det vill säga de yrkeskaraktärer som, vi enligt gammal förlegad tradition anser har dålig status i vårt samhälle, att bli en Medarbetare med Gud! Jag tror också, att enligt bibelns och Jesus utsaga, så är det lättare för barn, eller i vart fall för personer som har barnasinnet kvar, att komma till ”himlen”, egentligen på ”Själsplanen”, det vill säga de högre planen, enligt Eckankars terminologi. Dessa personer måste också vara starka nog att motstå alla negativa krafter, som Kal Niranjans, enligt Eckankar terminologi, eller den onde Satan, enligt Bibelns, som finns i världen i dag, men också klara av påhopp och aggressiviteten från inte troende aggressiva människor, ateister, nazister och så vidare Konfrontationer kommer inte att saknas i framtiden, det här av troende människor. Detta beroende på att rädslan kommer att slå till mot själva hjärtat hos dessa personer, deras tankar och kalla dem falska. Rädslan kommer också att äta själva kärnan i dessa storslagna sanningar och försöka att urholka dem. Men vi kommer inte att få det lätt att skapa, det samhälle som vi alltid har drömt om, inte förrän våra medmänniskor med övertygelse och visdom, ser den yttersta sanningen; den som säger att: ”som du gör för andra, så gör du också för dig själv”, ofta kallad den Gyllene regelns lag.

Många trossamfund använder bön i sin praktik. Inom Eckankar använder vi inte riktad personlig bön, men väl ordlös bön, som att till exempel sjunga ”HU”, eller opersonlig bön, typ: ”May the blessings be” på svenska ungefär: ”Ske din vilja, alternativt: Låt välsignelserna bestå”. Vi litar på att Gud har bättre kontroll på läget och behoven än vad vi själva har och vi gör så gott vi kan där vi befinner oss i samhället. Att försöka utnyttja översinnliga eller magiska krafter för privata intressen kan få oväntade och trista konsekvenser eftersom vi inte har hela bilden, speciellt inte om det berör andra människor. Vi har inte heller så många jordiska regler att rätta oss efter i Eckankar, de viktigaste är nog ”Mayburys” två lagar: ”Gör allt du kommit överens om att göra” och ”Inkräkta inte på andra människor eller deras egendom”. De räcker förvånansvärt långt och är absolut inga hinder för ett kul och upplyftande liv i konstruktiv gemenskap med andra människor.

Jag anser att det krävs en öppenhet och en vilja att diskutera och gemensamt försöka lösa befintliga problem och motsättningar mellan olika grupper av människor och mellan alla religioner och så vidare, Till syvende och sist består vi alla av stjärnstoft, damm om ni så vill, från vår tillblivelse, det vill säga ”The Big Bang”. Om inte detta sker är mänskligheten illa ute och våra religioner, församlingar och så vidare blir slutna utan kommunikation med andra liknande organisationer, de bli alla att betrakta som sekter, toppstyrda av en envåldshärskare, som hela tiden vet bäst. Vi har många exempel i dag på dessa system som inte fungerar, staten, religioner och så vidare, som vi får som resultat blir en sluten förfärlig plats att leva på för oss alla. Våra politiker har hittills inte visat sig kapabla att kunna lösa dessa problem. Vi får och har därför, den värsta av alla tänkbara världar. Den ende som kan rädda oss ur detta hemska scenario är ”Skaparen själv”, Gud. Men vill han det? JA, det vill han/hon/den/det/, det vill säga den gudomliga energin. Gud skapat oss och ”han” älskar oss, sina barn, sina själar och vi är alla utan undantag välkomna hem till Honom/Henne eller Den/Det!

Ett gammalt persiskt ordspråk talar om ”Själens mörkaste natt: När vatten täcker huvudet, är hundra famnar lika mycket som en”. Varje enskild individ kommer någon gång att falla ner i en djup klyfta av förtvivlan. Innan våra många liv i denna värld är över, har vi alla upplevt hela skalan av tvivel, rädslor, sorger och osäkerhet. Naturligtvis skänker livet sina välsignelser också. Det för med sig en viss mängd glädje, tillfredsställelse, kärlek, tacksamhet och även extas som de flesta av oss kan klara av. Likväl är inte glädje Själens övningsfält. Det är i våra mörkaste stunder som vår tro på Gud och vår religion prövas, vare sig vi är ECK'ister, judar, kristna, muslimer, hinduer eller följer någon annan väg. Trons prövning kommer till oss alla. Den infinner sig, vare sig vi är redo för den eller inte och förstår dess värde och stannar hos oss trots alla ansträngningar att glömma den. Den kommer inte desto mindre. Oavsett om vi omhuldar ett ideal om Guds godhet eller inte, så dyker prövningen ändå upp utan hänsyn till ålder eller ställning. Den bara kommer.

Vår andliga prövning infinner sig alltid, kanske igår, i dag eller i morgon utan respekt för vare sig ålder, visdom eller förståelse. Minnesgåvorna från en sådan prövning är präglade av sorg, och förtvivlan. Bara tiden kan läka sådana sår. Ett misstag människor gör är att de tror att andliga storheter har en absolut, orubblig tro på Gud. Men till och med Jesus, under Själens mörka natt på korset, utropade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Gör detta kvalfyllda rop kristendomen till en mindre sann lära? Givetvis inte. Varje religion har en plats i den andliga befrielsens stora ordning.