Stens resa

Anna Bergman

Kartonnage, soft touch, 224 sidor

Varje möte är en pusselbit

Det finns många livsöden som du och jag aldrig får ta del av, många människor som bara passerar. Vi är som statister i utkanterna av varandras liv och vi lämnar inga spår.

Sten minns alla han möter. Hos honom lämnar de avtryck och mönster som han försöker tyda för att bättre förstå, både människor och det vi kallar livet. Sten, som är precis vad han heter, älskar människor och fascineras över deras liv och möjligheter. För att vara en sten är han speciell, han kan höra, känna och ta in de tankar, samtal och funderingar som den som plockar upp honom har. Utifrån det tänker och reflekterar han över livet och hur det kan se ut:

Mannen som är galet kär och dansar fram, kvinnan som för länge sedan tappade bort sig själv, den lille pojken som är så klok som bara barn kan vara och den äldre mannen som förvirrat reser i sina minnen utan att alltid kunna placera sig själv på rätt plats eller i rätt sammanhang — och som dessutom har han glömt sina skor.

Varje möte är unikt, även om Sten kan tycka att människor är mer lika än olika. Oavsett var de har varit eller är på väg rör de sig nästan alltid åt samma håll.
För det är mitt i steget som livet sker.

Provläs här:

Recensioner:

"Den här boken har så många tänkvärda historier och människoöden. Medan jag läste den, och fortfarande efteråt, så märkte jag att jag såg annorlunda både på mina medmänniskor och på mig själv. Sten inspirerar till nyfikenhet, förståelse och eftertanke. Det kan vi ju behöva mer av i världen just nu! 

Jag tror att nästan vem som helst kan tycka om den, men kanske den har särskilt mycket att ge till den som känner sig lite trött på människor i sin omgivning och behöver hitta ett nytt förhållningssätt. 

Stens resa är väldigt lättläst och lättsam, trots att den är så full av klokskap, och passar både att sträckläsa och att plocka upp från soffbordet när man har en stund över."

Sara

"Så har jag nu läst denna bok och det var en annorlunda skrift på många sätt. Först så tycker jag att språkbruket är bra, det är väl balanserad i sin rytm, vilket gör det följsamt att läsa. Det flyter liksom på vid läsningen och de ”röda trådarna” löper genom de olika berättelserna på ett genomtänkt sätt så att läsaren aldrig behöver tveka.

Men det som inte var så lätt var det faktum gällande alla igenkännanden, för jag känner igen mig i många delar, och jag stannade av med läsningen flera gånger för lite eftertänksamhet.

Minnen kommer upp till ytan igen, och inte alla är så goda, eller vänliga, men känns ändå viktiga att ta upp, att ta fram dem och gå vidare, utan att glömma eller att gömma.

Läsningen väcker det som gömts, ja kanske till och med glömts ur sin dvala. Jag själv drabbades av många funderingar från numera svunna tider och möten, en del riktigt roliga och en del där det gör ont, och det fortfarande efter så många år. 

Bokens olika kapitel får en att vakna upp, tänka till lite utan att vara en präktig analytiker eller för existentiell, och det känns bra, att vara den lilla människa som vi alla är.

Att läsa igenom denna var som att hitta tillbaka på en stig sedan länge glömd. För det är lätt att gå vilse i den moderna värld vi lever i, och här fick i alla fall jag tid för eftertanke, texten i boken ”talade” om att det är dags för att lyssna.

Jag gillar alla dessa olika möten som sker i kapitlen, de möten som är bra men även de som är mindre bra, och att det sker i nuet. Och budskapet är givet, lev nu och öppna sinnena.

Denna bok är inspirerande på ett lekfullt sätt utan att sätta någon stämpel på hur vi skall bete oss. Den är fylld av välvilja och ger en utsträckt hand på den väg som vi alla går på, och om läsaren lyssnar och vill, så ger den tid för att tänka lite, sakta ned farten en aning. Vart vill jag, och varför, kanske dags att ta sig lite tid vid nästa möte, en kaffe och lyssna. 

För vad skulle kunna vara så farligt att öppna ögonen, våga svänga av på den sedan länge lagda kurs jag har valt, och gå in i nuet och börja leva.

Jag ser fram emot Annas kommande alster, för denna gav mersmak."

 Per Stark, söndagen den 6e januari i Nådens År 2019